onsdag 11 mars 2009

Brod? Gras!

Det har varit en hel del kringresande senaste veckan (?) kanns det som. Nar jag tanker efter sa stammer det nog. Bussarna fran Xela till Flores gick forvanansvart latt, trots att restiden slutade pa 15 timmar; pa forstaklassbussarna har man rejalt med plats for benen, till skillnad fran minibussen mellan Lanquín och Guatemala City som vi akt idag, men mer om det senare.

Flores ar en liten by pa en liten o som var trevlig. Forsta dagen akte vi till Tikal och kollade in ruinerna. Stora grejer det dar. Till skillnad fran Copán Ruinas kunde man pa dessa tempel klattra runt lite som man ville, vilket uppskattas saklart. Sakerheten ar inte sa noga i Guatemala (om man bortser fran alla vakter med shotguns och maskingevar man ser varje dag), och varan guide berattade aven om en kvinna som ramlat ner och dott fran ett tempel forra aret. Det hogsta av templerna (som sades vara kring 60 meter) hade en nast intill vertikal trappa som man fick klattra upp och ner for. Nervagen var laskigast.
Det haftigaste med dessa tempel var att de lag i ganska tat djungel, sa toppen av templerna strackte sig over tradtopparna vilket mojliggjorde fantastiska vyer.
Dagen efter vi var i Tikal tankte vi aka direkt till Semuc Champey, men bakfylla och ett rykte om en riktigt flippad cirkus gjorde att vi sket i bussen och stannade en dag till. Cirkusen var bade forfarlig och underbar pa samma gang: precis som en cirkus bor vara. Man blandade friskt djurplageri, bisarra sexskamt riktade till barn, dvargkvinnor som slickade pa brinnande pinnar och valdigt hog technomusik. Vid ett tillfalle fick alla barnen i publiken springa fram och mata en flodhast med mjolk. Cirkusen var kort sagt allt vi hade forvantat oss och lite till.

Sen bar det av till Lanquín: ett litet litet samhalle ute i bergen. Dar var det obeskrivligt vackert. Forsta dagen akte vi pa en tur till Semuc Champey. Dar var det annu vackrare. Turen borjade med att vi krop och simmade cirka en timme in i en mork grotta. Det var riktigt kul, men valdigt kallt efter ett tag. Efter grottan fick vi antligen ateruppleva tubing (att aka gummidack efter en flod (som vi gjort tidigare i Laos for nagot ar sedan)). Nar tubingen var slut fick vi aven hoppa fran en bro vilket var dodskul! Sedan badade vi i nan sorts naturliga limestonepooler. En underbar dag helt enkelt.
Dagen efter (sista resefria dagen pa den har resan) bestamde vi oss for att bege oss ut pa egna aventyr. Vi knallade bort en bra bit ut mot ingenstans och begav oss upp pa en stor kulle dar en massa kor betade. Vi hangde med korna i nagra timmar vilket var fantastiskt givande, aven om de inte alltid ar sa sociala djur.

Allt som allt kandes det ovanstaende som en riktigt bra avslutning pa en valdigt fin resa, och hemresan kanns ganska naturlig just nu. Jag lagger val upp ett till inlagg nar jag kommer hem med lite resestatistik. Tack och adjo.

tisdag 3 mars 2009

Up yours, Kinabalu!

Pa 4220 meters hojd over havet ar det kallt vid sextiden pa morgonen, speciellt om man inte har sa mycket klader pa sig. Valdigt vackert ar det ocksa, men mest kallt.
¿Vem kunde ana att det fanns minusgrader i Guatemala?

Det jag pratar om ar vulkanen Tajamulco, som vi var upp pa i morse.


En random lodis star och inspekterar vart talt. Hur kom han sa hogt upp pa berget?


Den okande mannen har hittat eld. Jag kan inte satta fingret pa vart jag har sett honom forr..


Den obligatoriska toppbilden.


Solen steg upp over molnen som i en drom!


Just nu sitter vi pa internet i Quetzaltenango, eller Xela som det kallas: Guatemalas nast storsta stad sager wikipedia, sa jag far val lita pa det. Jag gillar den har staden - den kanns akta pa nagot satt, till skillnad fran Antigua som lika garna hade kunnat ligga i mellanvastern.
Vi ska dock aka harifran imorgon. Det blir forst en fem timmars bussresa till Guatemala City pa dan. Sen satter vi oss pa en nattbuss genom nastan hela landet, till Flores/Santa Elena (ingen aning vilken av dem, har inte reflekterat over det forran nu). Darifran tar man sig latt till Tikal, vart de mycket kanda mayaruinerna finns.

Simon, du som laser min blogg (jag uppskattar dina kommentarer valdigt mycket): kan du be for att sittsaren inte tar dod pa mig den har gangen?

Vi ses i Xibalbá!