Surfsurfsurfsurfursfursfrurfsfrusursfrfsursfrusurf

Jag sitter just nu på ett riktigt fint och lyxigt hotell i La Fortuna, ett vulkanområde norr om San José, som förvånande nog bara kostar oss $20 var per natt. Jag är dock rätt övertygad om att vi missat en nolla i priset eller liknande dock, det är så överdrivet lyxigt det här hotellet.
Imorgon blir det nog att kolla in vulkanen; jag vet inte hur vi ska komma dit än, det löser vi imorgon.

Den senaste veckan har vi spenderat i Jaco. Det var lite väl mycket regn på Karibienkusten, så vi tog bilen och for över.
Jaco var rätt nice, och surfen på grannstranden Playa Hermosa var riktigt bra. Vi har surfat extremt mycket känns det som. Det har nog blivit en 5-6 timmar om dan utan paus, och det har verkligen gått framåt nu. Äntligen börjar man lära sig att surfa!

Att surfa är både något av det bästa och absolut det mest frustrerande jag provat. När man blir spolad av typ 10 vågor i rad utan att riktigt hinna andas emellan samtidigt som man paddlar för livet för att komma ut så man kan åka och sväljer enorma mängder vatten och har kramper i armarna och bara vill dö så blir man lite småförbannad ibland. Men när man väl får åka på en våg är ilskan som bortblåst och man orkar fortsätta kämpa.
Nu är det dock slutsurfat för ett tag. Simon, Viktor och Christopher har sålt sina brädor och vi är ju i bergen nu.

Sista dan vi surfade hände något otroligt. Jag hörde något plaska några meter från mig och kollade dit. Det visade sig vara två stingrockor som höll på att träna parhoppning. Efter det fick jag stingrockefobi (de dödade ju trots allt krokodiljägarn), men har lyckats undvika att bli dödad än så länge iallafall.

Sen har vi varit och fiskat också. Vi fick bara två fiskar på fyra timmar, vilket sög, men jag fick iallafall veva upp en 12 kilos så kallad Mahi-mahi och vi hann bli ganska sjöfulla så det får väl räknas som succé.

På söndag åker väskbärarna hem. Jag har ingen aning vad de ska hem och göra.. men men.
Jag och Aron har inte direkt någon plan än, allt vi vet är att vi nog ska till Nicaragua härnäst. Det är slut på lyxandet nu också. Vi byter hyrbilen och fina hotell mot svettiga turistbussar och skitiga skjul. Det blir spännande hoppas jag.

I lift my hat off and say good morning.

Råttbajs i Puerto Viejo

Vi har nu tagit oss till Karibiensidan av den här ön som egentligen bara är ett land. Det var en lång resa hit.

Första stoppet på vägen från Santa Teresa till Puerto Viejo blev Montezuma; stället med vattenfallen som vi hade hört talas om. Det tog oss några timmar av klättring i skogen för att hitta vattenfallen, men allt slit var värt det i slutändan när man fick hoppa ett vattenfall på tolv meter.

Efter vattenfallen skulle vi åka färja. Det tog oss typ fyra timmar längre att komma på färjan än vi hade räknat med. Vi missade den första färjan med tre platser. När det nu hade blivit så sent fick vi stanna och övernatta i Puntarenas istället för i San José som tänkt. Där lyxade vi till det med ett hotell för $30 var, som vi hade helt för oss själva. Det fanns en pool där men vattenkoncentrationen i poolvätskan var ungefär på 10%, så vi sket i badet.

Dagen efter blev det långkörning ända hit till reggaekusten. Nu är jag mycket förkyld och har en riktigt jobbig hosta.

Detta är bilder:

Viktor och Kyle drar några riff.

Mitt kött anses vara en delikatess av bedbugs.

Simon åker linbana.

Zackari, en av våra många hundvänner i Santa Teresa.

Surf i Santa Teresa

Vi befinner oss nu i nån av tre små sammanflätade byar som enbart finns på grund av surfingen skulle jag tro. Det enda som finns här är restauranger, vandrarhem och en strand.
Det är väl, enligt mig, lite för lugnt här, i alla fall för detta skedet av resan; men det är rätt skönt. Man stiger upp vid 9-10, går ut och slåss med vågorna i 6-7 timmar, sen går man hem och varvar ner inför läggdags.
Idag har vi varit på en så kallad "Canopy Tour"; vilken går ut på att åka ner för ett litet berg i olika linbanor. Det var inte lika läskigt som jag trodde och hoppades, men rätt kul ändå.

Det kändes trist att lämna alla våra vänner i Tamarindo. De var en riktigt härlig blandning av sköna amerikaner och argentinska hippies typ. Min nya idol heter Juan och är så rock'n'roll man kan bli. Vi hade lite lust att ta med honom i en väska som vi kan packa upp varje gång vi ska festa, men var inte säkra på vad han skulle tycka om det.

Imorgon ska vi dra till Montezuma och sen vidare mot nya äventyr på Karibienkusten.

Sköt om mig.

Tamarindo

Christopher och Anton var ute på äventyr. Den förstnämndas fylla hade peakat ett bra tag redan och den kortare av männen var rejält på uppgång. De hade lämnat alla vännerna på vandrarhemmet för att hitta till det så kallade full moon partyt, men ångrat sig och gått tillbaka, endast för att inse att alla från vandrarhemsfesten hade dragit någonstans.
Pojkarnas korttidsminne var inte det bästa, men de tycktes minnas något om nattklubben Babylon. På Babylon fanns dock bara tre mycket hängiga rastafaris och efter en drink var fanns det egentligen ingen anledning att stanna där.
Nu tog resan fart på riktigt; genom mörka gränder med blodtörstiga dödshundar, över daggstänkta berg och fram och tillbaka efter huvudgatan i några timmar.
Efter ett mycket förvirrat besök på Subway och en jävla massa mer knallande såg pojkarna något otroligt - det riktiga Babylon, fullsmockat med folk! Alla vännerna var där och lyckan var total fram till fem minuter senare, klockan tre, när alla blev utslängda.
Nu var det bara en sak som fattades: att bli hustlad på pengar. Det uppdraget fixade Anton galant på en gång. Sen gick alla hem och däckade.

_________________________________

Detta kan låta som en riktigt värdelös kväll, och det håller jag med om. Läxan är i alla fall att aldrig dricka så mycket så du tappar bort dig i världens minsta by som består av två gator.

Annars är livet riktigt bra här i Tamarindo. Vi har hittat världens näst bästa vandrarhem med de roligaste och allmänt coolaste människorna. Det enda negativa är att jag har en stor koloni av bedbugs i min säng, men vem orkar bry sig när man går och lägger sig kalaspackad.

Det är rätt bra surf här också. Vi har surfat ganska mycket, och det är precis lika frustrerande som jag kom ihåg det; man får ingen konfirmation på att man går framåt i utvecklingen.

Jag har inte så mycket mer att säga. Kanske att jag orkar skriva nån sorts anekdot här nån dag, vi får se helt enkelt. Om ni vill ha mer detaljerad information kan ni besöka Arons blogg.

See you.

Introduktion

Nya forskarrön visar ett klart samband mellan havet och liv. En ny livsform, som upptäckts i Karibiska havet, tros kunna dra nytta av syret i vatten och helt kunna leva utan luftburet syre. Man har kunnat spåra dess ursprung ändå till en sorts primitiv bakterie, tusentals miljoner år tillbaka.

En individ ur det nya vattensläktet har fångats på bild:

När jag läste om dessa nya upptäckter i en av sveriges största dagstidningar bestämde jag mig på en gång. Jag måste ut i världen för att hitta, och namnge, denna nya art. Med den här bloggen ger jag dig en chans att följa med på min resa. Resan kan leda mig vart som helst i världen egentligen, men jag har ramat in det område som först kommer att få min uppmärksamhet (se den röda ramen).

Den åttonde januari sätter vi (jag och min assistent Aron) oss på planet till Costa Rica, vart vi möter upp med bärarna av våra väskor; Viktor, Simon och Christopher.

Över och ut!